Karin Lindell

Förra inlägget skrevs sidådär en timme innan jag postade det. Det tog ungefär tre minuter att skriva, men precis när jag skulle skicka iväg det upptäckte jag anledningen till att barnen varit så tysta (se bild). Hjälpsam som han är erbjöd sig Samuel att dammsuga direkt. Fast dammsugaren hade trasslat in sig i modemsladden så efter lite entusiastiskt dragande så åkte modemet i golvet och internetanslutningen bröts. Mina försök att få modemet att funka igen misstolkades av Ellinor som en uppmaning till att äta ännu mer jord, medan Samuel glatt dammsög upp allt han hittade. Sedan blev han lite ledsen för att kritorna, pärlorna och strumporna liksom försvann när man dammsög upp dem. Därefter blev Ellinor lite ledsen för att den där jorden som hon jobbat så hårt för att få tag i också liksom försvann. Och eftersom deras mor var lite ledsen över att inlägget hon skrev försvann så upplevde vi en stund av härlig gemenskap.