Karin Lindell

Jag har en ny dator. Och jag är inte alls besatt av den. Eftersom det är en bärbar dator, så är det alldeles naturligt att bära med sig den överallt.  Annars finns det ju ingen poäng med att skaffa en bärbar dator.
 

Och om man nu är ute och bär på sin dator, så där som man gör, så är det ju bara naturligt att man blir lite trött efter ett par mil. Och kanske vill lägga sig och sova. Har man då datorn i famnen så kanske det råkar bli så att man sover med sin dator. Det är faktiskt inget onaturligt med det. Så länge man inte biter sin man i handen när han försöker ta datorn för att lägga den på bordet.  Det skulle ju kunna tolkas som en viss besatthet.  Om det nu inte var så att man drömde något väldigt, väldigt otäckt just då, kanske något om kidnappningar och stölder och så.

Då är det alldeles normalt.

Jag går upp. Tittar lite på mina Pellytrådbackar. Kissar. Borstar håret. Provdrar backarna lite. Gör kaffe. Tar en sväng förbi sovrummet och slänger en blick på backarna. Äter en macka. Ståendes i garderobsöppningen så att jag ser backarna.

Min man tycker att jag är knäpp.  Men han såg inte gårdagens dokumentär om vuxna människor som köper äckligt verkliga dockbebisar och drar runt dem i vagn. Om han sett den skulle han uppskatta min enorma normalitet.

Nu blev jag inringd för att jobba. Men oroa er inte, jag tar med mig minst en pellyback.

Kolla! De älskar också pellybackar!

När man är förälder till två små busiga barn så är det en klar fördel med en bärbar dator. Då kan man ju anpassa sig efter var barnen är. Leker de i vardagsrummet så kan jag skriva i köket. Är de i köket kan jag gömma mig i tvättstugan.

Hur smart som helst.

Vi får inte plats med alla grejer längre. Jag tillbringar dagen med att stå och hålla igen olika skåpsluckor så att leksakerna ska välla ut igen. Undertiden slår Ellinor kullerbyttor i sin säng. Solen lyser in genom fönstret, och plötsligt sträcker Ellinor ut ena handen och ropar "titta mamma, jag har fångat solen!"

Jaha. Och var sjutton ska vi lägga den då?

Vi har fått en ny lekplats i området. Idag har vi testat den, och på skalan "hur mycket sand kan man få in under kläderna på en minut" gav Ellinor den 10 poäng av 10 möjliga.

Nu ska vi utvärdera badkarets egenskaper.

Jag har en ny dator. Det innebär att jag kan skriva blogginlägg mycket fortare än innan. Så det vore vänligt om ni kunde läsa inläggen lite fortare än vanligt.

Vi vill ju inte hamna i otakt.

Ellinor är två år. Det innebär att hon är i en ålder då hon testar mycket.

Just nu är hon inne i en fas där hon testar om hon är Gud. Idag har hon t ex försökt kontrollera vattnet och tyngdlagen. Först fyllde hon handfatet med vatten. Sedan drog hon ur proppen medan hon med ett strängt och bestämt tonfall sa "ut vattnet! Ut!". Vattnet lydde omedelbums och Ellinor suckade nöjt, såg beundrande på sig själv i spegeln och utbrast "jag kunde!".

Sedan lutade hon sig fram, stack sitt lilla ansikte riktigt nära avloppet och väste "och nu - kom tillbaka vattnet!"

Jag känner på mig att Ellinor kommer möta en rad besvikelser framöver.