För det kan väl inte vara mitt uttal det är fel på?

Jag erkänner. Jag överväldigades av storhetsvansinne efter avslöjandet av min sons litteraturvanor, och bestämde mig för att lära honom räkna på engelska.

-One, two, three, sa jag entusiastiskt.

-Damm, sug, fint, upprepade Samuel lydigt.

Jahapp. Jag måste nog dra tillbaka sonens ansökan till den exklusiva privatskolan för genier.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0