Men jag håller tummarna för att hon syftade på att dela med sig
Ellinor pratar så mycket nu. Det blir till och med små meningar med både två och tre ord i bland. Och hon benämner inte bara saker med deras namn utan talar om vad hon vill, och det blir tydligt att hon verkligen förstår betydelsen av orden. T ex idag när hon jagade katten runt trädgården ropade hon inte bara "katt, katt!" utan även "väääääänta!". Katten väntade inte.
På något sätt känns det som om man får mer koll på deras personlighet när de börjar tala, och man kan nästan ana sig till hur de blir som vuxna.
Och med tanke på att Ellinor lite senare idag jagade mig med en plastkniv samtidigt som hon gastade "dela, dela" så skulle jag vilja säga att hon har en styckmördarpersonlighet.
Kanske är den i en av lådorna i källaren?
Jag har packat hela dagen. Först packade jag blöjor. Sedan skrattade jag åt mig själv: "Ha ha Karin, du ska ju inte ha med dig barnen på kursen". Så packade jag upp blöjorna - och packade ner ett par nappar istället.
Om packningen går så här dåligt - exakt hur dåligt kommer själva kursen gå då?
Måste komma ihåg att packa ner hjärnan.
Hm, var la jag den nu igen? Jag vet att jag hade den här för bara några år sedan...
Sedan ska jag brodera min mans initialer på kalsongerna, samt lägga smutstvätten i hjärtformation.
Sist jag rotade på vinden hittade jag getingar och lite mikrobakteriell tillväxt. Jag antar att man inte har ett hus i behov av lite mer omfattande renovering om man har tid att tillverka rosa änglar med glittervingar. Eller så kanske man hänger glitteränglar på väggen för att dölja fuktfläckar och barnens handavtryck? Inte konstigt att det går åt så många änglar då.
Nu ska jag gå och pressa ner fjärrkontrollerna mellan soffkuddarna där de hör hemma.
Dagens tips
1. Ge inte barnen leklera innan du ens hunnit vakna ordentligt.
2. Titta inte när treåringen ropar "Mamma, så här kan man också göra med lera!"
Och nu en fråga. Hur vet man att man fått ut all lera från barnets näsborre? Är det när det slutar bli blått varje gång man snyter honom?
Staffan Westerberg förstör en hel generation till
I går fick Samuel titta på Vilse i pannkakan, och idag när vi letade billiga källarmattor på Rusta så trallade han glatt på signaturmelodin.
"Det finns inga röster i pannkakan" ekade över hela Rusta, och jag log stolt mot Samuel som glatt fortsatte med nästa vers "och inga bebisar i ugnen!".
Va? Bebisar? Ugn? Jag kommer verkligen inte ihåg den delen. Och inte heller den delen om att man ska peta på dem med en pinne för att se om de är färdiga. Den där Staffan måste vara galnare än jag minns honom.
Så egentligen kanske vissa jobb inte lämpar sig för kvinnor...
Tydligen var det också väldigt kul att det var jag och inte min man som skulle bila. Vilket fick mig att tro att det var ett väldigt tungt och svårt jobb.
Det var faktiskt varken tungt eller svårt. Fast ganska jobbigt. Jag fick ont i ryggen och axlarna av det där skakandet som maskinen åstadkom. Och effekten sitter liksom kvar ett tag. Mina händer vibrerade i en hel timme efteråt vilket gjorde det svårt att att äta. Men Samuel tyckte förstås att det var helfestligt när jag stoppade mackan i näsan och råkade slänga juiceglaset i väggen.
Och nu är det faktiskt fyra timmar sedan jag slutade bila - och mina bröst skakar än.
Fin bil?
I fredags hyrde jag en slags maskingrej för att bila i källaren. Antagligen heter den inte så, för de skrattade åt mig på Ramirent när jag kallade den för det. Men jag har gett upp att lära mig de korrekta namnen på maskiner och verktyg. Första gången jag behövde hyra någonting var när jag la sten i trädgården. När jag ringde för att boka en "padda" fick jag veta att det faktiskt hette markvibrator. Men när jag åkte för att hämta markvibratorn så sa killen "Va? Jaha, du menar en padda?". Så nu har jag bestämt att just den maskinen helt enkelt heter plattgrej. Det är ju en grej man plattar med innan man lägger plattor. Två betydelser i en.
Och eftersom man bilar med maskingrejen jag hyrde i helgen så utgår jag från att den faktiskt heter bil. Elbil.
Jag får nog jobb närsomhelst nu.
Verkligen en förträfflig förmåga. Jag tror jag skriver den i mitt cv, bredvid bilden av det där superhöga legotornet jag byggde häromdagen.
Inte så skoj
I dag var vi på begravning av min farfar. Sorgligt, men informativt. Prästen pratade bland annat om att min farfar för många år sedan arbetat som flygtekniker. Och mitt i ledsenheten tänker jag "har han? Hade han ett jobb förutom farfandet? Jag trodde att hans jobb var att skratta, busa, peka ut ekorrar och berätta roliga historier. Och farmors jobb var att servera saft, ha en massa små provtuber av smink i en låda och att förklara för oss när farfar faktiskt bara hittade på vissa historier."
Och nu är farmor arbetslös. Inga små flickor rotar i hennes låda och ingen farfar berättar historier.
Hej då farfar, jag hoppas vi ses igen.
En ny kvalitativ studie visar att vi faktiskt skapar kön. Eller i alla fall vax.
Häromdagen klädde jag min dotter i blått och sedan tillbringade hon resten av dagen med att köra bilar, använda leksaker som tillhyggen, spotta på golvet samt äta på ett sannerligen grisigt sätt. Precis som vanligt alltså.
Däremot måste jag erkänna att hennes produktion av öronvax ökade betydligt.
Det är inte lätt att måla tånaglarna...
Fast ansiktet är tydligen jättelätt att måla. Bordet och väggarna också.
Bara ingen smutsar ner sig under tiden för då är det kört.
Jag tycker verkligen om att känna att man kommer någonvart här i livet.
Vad hon gör med mina fötter tänker jag inte ens tala om
Sällan har min ansiktsbehåring varit såhär väl omskött. Och saliv har ju en så härligt uppfriskande och lätt klistrig effekt också!
Och teletubbisarna går också och fiskar.
Men nu när jag tänker på det så dansar faktiskt Per precis som Dipsy. Fast Per har nog lite mindre hår på ryggen.
Hoppas jag.
Och nu sitter jag här igen.
Jag satt nyss och läste i nya Vi Föräldrar och plötsligt tänkte jag "undrar vad klockan är?". Och så tittade jag längst ner i högra hörnet av tidningssidan och tänkte "jaha, 39".
Jag kanske har suttit lite för mycket vid datorn på sista tiden?
Pulkapremiär!
I går var det äntligen pulkapremiär! Samuel var jätteglad och en jätteduktig storebror som höll ett fast tag om Ellinor när de åkte utför backen.
Vilket innebar att de bara fick åka i den lilla korta backen. Inte för att de var för små för den stora, utan för att den tog lite för lång tid att åka utför. Och vi var ju tvungna att lossa på Samuels grepp och låta Ellinor andas med jämna mellanrum.
Jag dementerar allt!
Läs den på nätet istället. Där ligger den korrekta versionen.
Nu måste jag få tag på BLTs prenumerantregister så jag kan ringa alla läsare och förklara. En del stackare har ju inte tillgång till nätet men då tänker jag erbjuda mig att läsa högt. Som bonus tänker jag göra ljudeffekter och prata med en jätteskojig röst.
Och dessutom vill vi klargöra att vi inte hotar dig, slår dig eller betalar ut din lön i morötter.
Intressant när Statens Maritima Museer känner ett behov av att klargöra något som borde vara självklart. Och framförallt när motsatsen är olaglig.
Det ironiska är att det låter mer som "vi vet att detta egentligen är dåligt, men är du välutbildad kan vi ha överseende med det. Dessutom kommer du arbeta alldeles ensam i en källarlokal utan fönster. Och med en sopsäck över huvudet."
Bäst jag söker med detsamma. Detta kan vara min stora chans!
Man måste ju se om sitt hus
Hm, jag tror faktiskt att man måste bada minst en timme för att se vilken kapacitet den där fuktstyrningsdelen har. Och om den påverkas av att man äter choklad i vattnet.
Och där ska det banne mig inte byggas något gupp.
Vilket rent konkret innebär att det enda snötäckta området i närheten är vår bil.
Nästan samma sak - fast det ena går lite snabbare
Situationen är ohållbar. Jag måste gå ner i vikt.
Eller köpa nya större byxor.
Jag hoppas att hon glömmer den till nästa år.
Så där ja, nu har jag klätt granen.
Kan tyckas att jag är lite sent ute, men jag klädde den faktiskt igår också. Och i förrgår, och dagen innan dess. Vi klär faktiskt granen varje dag. Det är en ny tradition som Ellinor har skapat alldeles själv.
Nu ska jag sätta på en dvd-skiva till barnen och gömma mig i köket tillsammans med de sista lussekatterna. Det är en ny tradition som jag har skapat alldeles själv.
