Karin Lindell

Nä, nu är jag trött på teve. Jag börjar misstänka att teveserier och filmer inte alls är verklighetsbaserade.

Gravida kvinnor springer alltid runt i kortkort och högklackade stövlar, istället för att klä sig i mjukisbyxor i andra månaden och slänga sig på soffan och säga "vad fan, jag ska ju ändå bli tjock, hit med en ask Alladin till!" Och sedan föder de barn på ett lagom skojigt ställe, typ i grannens bil, innan de hoppar i sina gamla jeans (de där stövlarna har de förstås inte ens hunnit ta av sig) och hånglar med förlossningsläkaren.

Vilket är totalt orealistiskt. Som om förlossningsläkaren skulle ha tid att stanna och hångla!

Jag har blivit tillsagd att jag inte får säga dagis, eller dagisfröken, ty detta är nedvärderande. Tydligen kommer ordet dagis från begreppet daghem, som enligt säkra källor var en "förvaringsplats för barnen medan föräldrarna arbetade".

Ja daghem är ju helt klart ett skällsord. Att antyda att det är som ett hem på dagtid - fy skäms! För själva grundbetydelsen av ordet "hem" är ju "förvaringsplats där man kan lägga barn" med tillägget "ett vakuumliknande ställe som ungarna passerar på vägen till förskolan där de lägger grunden till det livslånga lärandet."

I en intervju med en före detta dagisfröken, numera förskollärare, kan vi därmed höra uttalande såsom: "Ja, förr så förvarade vi ju bara barnen här medan föräldrarna jobbade. Men sedan kom ju läroplanen, så jag läste den och då gick det upp ett ljus för mig. Då började jag leka pedagogiska lekar med barnen, istället för att stoppa in dem i byrålådor och tejpa igen locket."

Nej jag hånar inte förskolan. Jag beundrar förskollärare och tycker de gör ett jätteviktigt jobb. Det tycker även alla jag känner. Så det faktum att jag kallar dem dagisfröknar antyder inte att de bara förvarar mina barn åt mig. Precis som det faktum att jag ibland kallar en hund för vovve inte förringar det faktum att hundrackarn kanske är Best in show. Dagis är ett barnvänligt ord, därför använder jag, mina barn och till och med mina barns dagisfröknar det. Ibland kallar jag dessutom frisören för "frissan" och läkaren för "farbror/tant doktorn". Själv har jag läst på lärarhögskola och universitet i sex år (och nä, det var inte för att jag fick gå om alla kurserna hela tiden) och kallas oftast för "fröken" när jag jobbar. Vilket förhoppningsvis inte gör mig till ungmö.  

Ja, förskolan är annorlunda nu än förr, precis som resten av samhället. Till exempel har jag hört att mammor förr hade en annorlunda syn på hur man uppfostrade barn. Så då kanske jag bör kräva att mina barn kallar mig för något annat än just "mamma" eftersom det ordet antyder att man bör låta spädbarn vädra lungorna genom att skrika lite?

Om de som jobbar inom barnomsorgen får mer respekt om min tvååriga dotter refererar till dem såsom "förskolläraren" istället för "dagisfröken", fungerar det inom andra områden med? Om man kallar föräldraledighet för "chefsposition inom närings- och avfallshanteringen med spetskompetens inom kub-byggnadsraseringen", vill alla pappor vara föräldralediga då?

Jag vet inte hur man höjer statusen på ett yrke, men högre lön har nog större betydelse än en ny titel. När man kom fram till att städare var en trist benämning på ett yrke och bytte namn, så resulterade det knappast i att tusentals ungdomar stormade städföretagen och skrek "jag vill vårda lokaler! Ge mig en orenlighetsackumulator (dammsugare) omedelbums!" Det hela är som att tro att jämställdheten påskyndas av att vi kallar alla kvinnor för Göran. Dessutom - om man nu vill höja statusen på ett yrke så är ordet "skola" inte det bästa man kan välja. Prova med "näringsliv", "datoriserad" eller "läkare" istället.

Jag lyssnade på radion i bilen och hörde en kvinna berätta om sin nya stickbok. Det var tydligen inte en vanlig stickbok, utan de hade försökt göra den med lite humor.

Hur stickar man med humor? "Ja jag stickade den här tröjan till min man, men jag gjorde tre ärmar istället för två! Det tyckte i alla fall jag var jätteroligt. Dessutom gjorde jag den lite, lite för liten. Ha ha!"

Eller är det själva stickbeskrivningarna som är humoristiska?  "Sticka en avig, två räta...nej vi skojade bara, två aviga ska det ju vara! Och sedan repar du upp alla maskorna, stoppar stickorna i öronen och lägger garnet på huvudet och dansar runt rummet. Glöm inte ta av dig alla kläderna först! Nähä, nu skojade vi visst igen - klart du inte ska ta av alla kläderna. Behåll behån på, annars skulle det ju se knasigt ut!"

I dag har vi bakat bröd. När jag satte igång degmaskinen och degen började snurra hojtade Ellinor entusiastisk "håll i dig degen!". När bakmaskinen stannade kikade hon ner i skålen och frågade bekymrat "hur gick det?".

I går klagade min man på att han inte kunde läsa min blogg, eftersom han inte kan koncentrera sig när jag tittar på honom med mina stora ögon. Det kallar jag kärlek.

Idag klagade han på att han inte kunde läsa den för det var för mycket text och för lite bilder. Så här är en bild till min kära make. Det löser förhoppningsvis minst ett av hans problem.



Obs. Bilden är något redigerad. Det tog mig tjugo minuter att fixa det. Det kallar jag kärlek. 

Fuskigt nog så får snuskigt rika människor en massa förmåner och rabatter på grund av att de har pengar. De får bli VIP-kunder och guldmedlemmar och de får ställa hur dumma frågor som helst utan att expediten himlar med ögonen och säger "ja jag vet att det finns anti-röda-ögon-knapp på den här kameran, men det är inte samma sak som att det automatiskt borde finnas en tjugo-kilo-mindre-knapp". På husvisningar pratar mäklaren med de synbart rika - och han säger inte bara "ta av de där skorna, det kan bli repor på golvet".

Har du lite pengar på banken får du runt noll-komma-noll-nästan-ingenting-procent i ränta. Har du mycket pengar på banken så är plötsligt räntesatsen mycket högre. Råkar du heta Vickan eller Kungen och äger ett par slott så får du en häst och en plastig schlagerstjärna i födelsedagspresent. Heter du Jimmy och äger en kolonistuga så ska du bli glad om du får en hemstickad kofta av tant Ulla och en dosa snus från Överskottsbolaget. Så orättvist, speciellt eftersom Jimmy alltid gillat plaststjärnor.

Men nu har jag äntligen insett att alla kan bli speciella inom sitt område och snart är min tid här. Närsomhelst nu blir jag VIP-kund på internetbanken. Jag väntar bara på brevet där det står:

Kära Karin Lindell.

Du är en av våra bästa kunder! Ingen utnyttjar vår tjänst så ofta som du gör. Ingen annan kan som du utföra trehundratolv transaktioner på en och samma dag. Först för du över en stor summa pengar på sparkontot. Sedan kommer du på att ni ska spara till barnen också, så då för du över femhundra kronor vardera till deras konton. Fast sedan inser du att om några år kommer ni nog ha mer pengar, så då kan ni spara till barnen då istället. Just nu har nog barnen mer nytta av nya skor, en ny trappgrind, lite fiskbullar och en ny tröja. Till mamma. Så hon inte fryser i lekparken.

Så du flyttar pengarna till ditt eget konto. Därefter får du dåligt samvete och för tillbaka ett par hundralappar. Men oj, elräkningen är visst inte betald, tänker du, och flyttar alla pengarna till räkningskontot. Förutom femhundra kronor som du sätter in på din mans konto för det är minsann dags att köpa nytt busskort. Förresten behöver ju bilen tankas. Och vore det inte trevligt med en ny matta? Maken kan ju faktiskt gå till jobbet. Så då sätter du in busskortspengarna på räkningskontot, som nu är oroväckande fullt eftersom hälften av räkningarna inte dras förrän om några dagar och tänk om någon länsar det kontot? Bäst att flytta lite pengar till ett annat konto. Så kan du ju logga in imorgon och flytta tillbaka pengarna.

Tack för att du får det att kännas som om internetbanken är världens viktigaste uppfinning! Som ett litet tack erbjuder vi dig härmed ett handledsstöd med vår logga tryckt med äkta blod(du måste vara bra trött i armen efter allt knapptryckande), samt en liten söt piraya som älskar pussar och är så tam att den gärna äter direkt ur handen på dig! Prova gärna direkt!

En duktig mamma låter barnen hjälpa till med hushållsarbetet. Problemet är bara att det tar längre tid, och resultatet blir inte alltid det önskade. Dessutom undrar jag verkligen om försäkringen täcker sådana saker såsom vattenskador orsakade av att man låter sin två-åring hälla ut sisådär sjutton liter vatten på köksgolvet. Räknas det som en olyckshändelse om det upprepas tre gånger dagligen? Får man ersättning om man lovar att det inte var meningen?

- Nej, nej snälla försäkringstantgubbe (könsgardering), jag gjorde det inte med vilje! Tro mig jag hade faktiskt inget val - ungen gallskriker om hon inte får diska och alternativet är att sätta henne framför Pingufilmen istället. Och då är jag en dålig mamma!

Eller så kan jag ju bara blåljuga.

- Vadå vatten? På hela golvet? Och in under diskbänken? Och droppat ner i källaren? Och sabbat tvättmaskinen också? Nä, ingen aning vad det kan ha kommit från.

Hm, kanske dumt att blogga om det under eget namn. Fast jag heter inte Karin. Det har jag aldrig gjort.

Mvh Elsa Andersson.

PS. Jag har inga barn. Och inget hus. Bara väldigt stor fantasi.

Oj, jag glömde visst hålla mig till min nya stil:


Fräck försäkringsman finner förtvivlad frus framställning falsk. "Fy fan för fukt", frustar frun, förlorar fattningen fullständigt. "Fy för fusk" fnittrar fåniga försäkringsmannen, förfalskar fyrdubbel faktura. Frun fräser frustrerat, fattar fatölen för förströelse.

- Vad har du gjort på dagis idag Ellinor?

- Ja gungade! Högt upp!

- Vad har ni gjort på dagis i dag då Samuel? Har ni sjungit kanske?

- Ja. De andra barnen sjöng, men jag lyssnade bara med öppen mun (bra Samuel, fröknarna kommer tycka att du är väldigt intelligent). Å sen gick Ellinor in i rummet bland de stora djuren och stack in fingrarna i deras mun (va?). Och så var det en liten flicka som grävde i sandlådan, å då kom det en stooor igelkott och dunsade och dunsade (va igen?). Och sedan kom den en liten, liten igelkott som var alldeles platt. Å sedan dansade mormor i garaget så att en liten pippifågel ramlade ner (okej, det här tänker jag inte ens fråga om), å då kom fröknarna och gjorde en pizza av den (jag vet att det är en miljöförskola, men måste man dra återvinningsprincipen så långt?) å de använde den stora igelkotten som bord å sedan rullade den lilla flickan den stora igelkotten runt runt. (Vad sjutton ger de er att äta där egentligen? Är det ihjäldansade pippifåglar? Eller är det knark?)

Bröd har verkligen blivit dyrt, och man kan spara enorma summor varje år. Sägs det. Jag har testat den teorin genom att baka med mina barn. Efter ett förslag från deras sida bakade vi ett kryddigt bröd där både smör, pålägg och efterrätt på ett fiffigt sätt är inbakat i degen. Dvs. kanelbullar. Här följer receptet:

Tag fram ett paket jäst. Mosa jästen mellan fingrarna medan du sjunger "lilla snigel akta dig, annars äter jag DIG!" Stoppa in halva paketet jäst i munnen samtidigt som du skriker "DIG!".  Ta fram ett nytt paket jäst och kasta det på personen bredvid dig. Skratta vilt.

Kontrollera att smöret är lagom mjukt för bakning genom att ta en näve och krama ut smöret mellan fingrarna. Kontrollera även om man kan få det att fastna om man trycker det hårt mot köksskåpet. Och om man får in lite i näsan, går det att få ut det igen genom att nysa, eller måste man peta med en tops? Smält därefter det överblivna smöret. Häll på mjölken under entusiastiska tillrop (O'boy, o'boy, o'boy, jag vill ha o'boy!)

Häll lite mjöl i bunken, lite på köksbänken, lite på golvet och lite på dig själv. Häll sedan resten på storebror. Skratta vilt igen och peta in tre gamla russin i valfri kroppsöppning. Ta ett litet bad och häll ut två flaskor schampo.

Provsmaka kardemumman. Spotta ut hälften i bunken och rör om. Lägg degen på jäsning och dig själv på golvet i ca trettio minuter. När du tappat andan av allt skrikande och degen jäst till dubbel storlek så är den färdig. För säkerhets skull kan du stoppa ner båda händerna i degen upprepade gånger och verkligen känna efter. Glöm inte ta upp leksaksbilen efter dig.

Ta fram en kavel. Se till att någon håller i det ena handtaget så att du kan dra ordentligt. Tänk på att om den andra personen släpper väldigt plötsligt så ramlar du och får kaveln i huvudet. Sätt plåstret på näsan och gråt sedan för att det var fel färg på plåstret.

Nu är det dags för fyllningen! Bre på ett lagom jämt lager smör över hela dig. Eventuella klumpar slickas bort. Klättra sedan upp på bordet, sätt fjorton bakformar på huvudet, ät ett par nävar socker, pudra dig själv med kanel och slå sedan kullerbyttor i mammas säng tills bullarna är färdiga. Ät en och kräks sedan på valfri kudde.

Antal bullar: 3 st. Kostnad (inklusive tvål, schampo, plåster, tvättmedel, ett tiopack wettextrasor och ett par tre flaskor lugnande rött vin till mamma): 404 kronor och femtio öre. Arbetstid (inklusive sanering): sju timmar. Kostnad för ett tolvpack bullar på Willys: 15.90. Inköpstid: 10 minuter.

Det är därmed tveksamt om bakandet kan ses som en ekonomisk besparing. Å andra sidan har jag nog förkortat mitt liv med ungefär 20 år, vilket alltså besparat staten hela min pension. Antagligen är det regeringen som ligger bakom hela "baka ditt eget bröd"-kampanjen. Fast de har förstås glömt ta med vissa saker i beräkningen - såsom det faktum att de någon gång inom en snar framtid kommer få bekosta terapin för mina barns hemkunskapsfröken.

"Parship.se - massor av seriösa singlar!"

Okej, vad är en seriös singel? Någon som verkligen tar singellivet på allvar?

-Ja, asså, jag tänkte laga en god middag igår va, och så började jag hacka alla grönsakerna, fast sedan kom jag på att jag är singel så då tog jag fram Findus farmarbiff med potatis och brunsås ur frysen istället. Annars äter jag mest bruna bönor faktiskt, man ska ju passa på att fisa medans man är ensam tycker jag. Sedan åt jag vid matbordet, ett litet, litet, med en enda stol. Till maten drack jag ett sexpack öl innan jag satte mig i min fåtölj (ingen jäkla tvåsitssoffa här minsann!) och för egen hand tatuerade in meningen "jag själv forever" i ett hjärta på bröstet. Det gjorde ont. Nähä, nu ska jag gå på toaletten och strunta i att fälla ner ringen efter mig. Och jag tänker inte spola heller! Hahahahaha!"

Och eftersom min klantighet och förvirring knappast blivit mindre med åren utan snarare ökat i takt med att jag fött barn och ammat och skaffat hus och ansvar, så kan jag kan föreställa mig intervjuerna efter varje slutförd tävling.

-Jaha, Karin och var vad det egentligen som gick fel i tresteget?

-Äsch det var så tramsigt. Jag började räkna och sedan kom jag att tänka på att jag glömt hänga upp tvätten, och sedan tappade jag helt bort mig. Var jag på andra steget? Eller tredje? Eller hade jag tagit för många nu igen?

- Och vad var det nu som hände vid tredje häcken?

- Ja, det är ju så jobbigt med alla nya direktiv och regler. Mitt i loppet så började jag fundera på om jag gett ungarna AD-dropparna. Och om man egentligen ska ge de där dropparna på somrarna eller inte.

- Vad har du att säga om dagens prestation då Karin?
- Ja, det var helt enkelt inte min dag. Några gamla skador från min tid som föräldraledig gjorde sig påmind. Jag försökte helt enkelt göra för många saker samtidigt. Jag vrickade ju foten redan i omklädningsrummet när jag försökte äta en macka och knyta skorna samtidigt. Och sedan blev det bara värre. I 200 meters loppet upptäckte jag att en av ryskorna var lite snorig så jag försökte torka hennes näsa samtidigt som vi närmade oss kurvan. Och så gick det som det gick.

Sedan är det ju faktiskt inte så lätt att hoppa över de där förbaskade häckarna med en kaffekopp i handen. Nähä, nu ska jag hem och natta barnen. Vi ses nog inte på ett tag för tydligen blev jag avstängd när en mottävlerska snubblade på mina tuttar.

Och sedan lär väl mina föräldrar få komma till tals också. Min far kommer sucka och säga något i stil med "ja, vi var inte ett dugg förvånade när hon stötte iväg kulan åt fel håll så den landade i huvudet på domaren. Det påminde mycket om julfesten 1988 då hon var den enda personen i ringdansen som svängde av åt vänster efter granen..."

Ikväll var vi på middag hos min syster. Hon är en gravid kvinna med fungerade diskmaskin och femhundra barn som allihopa sover hela natten och kan sitta stilla på samma plats i flera minuter. Lagom till efterätten började hon ställa ledande frågor till Samuel.

- Skulle inte du vilja ha en till lillasyster, Samuel? Eller kanske en liten bror?

Samuel funderande en stund  innan han svarade:

- Nej det går inte. Vi har ju ingen bur.


Skrämmande formulering! Det var ju nästan som om han hade läst sin mammas och pappas tankar....

- Ja, med din utbildning är du ju egentligen lite överkvalificerad för det här jobbet...

- Asså, det är lugnt, jag lyssnade ändå inte så noga på lektionerna. Ibland gick jag faktiskt inte ens dit. Jag brukade skolka och sitta på ett fik istället. Eller shoppa. Aproå det, jobbet ligger mellan HM och Åhléns sa du?

Dagens krönika. Ignorera det lite märkliga utseendet. Av någon anledning ser krönikorna alltid ut så på webben. Svenskläraren i mig mår illa av de felaktiga styckeindelningarna och de märkliga radbrytningarna. (Och föräldern i mig vill ge webredaktören utegångsförbud. Vilket jag inte kan göra. Men någon veckopeng kommer de minsann inte få.)

- Vilken bil gäller ärendet? Var god uppge registreringsnumret!

- Öh, få se S, Y, J....

- Okej F som i Fredrik, I som i Ingvar och I som i Ingvar.

- Nej, nej, S som i Sissi och Y som i, som i....eh Yxylofon och J som i Jag.

- Dag?

- Nej! JAG! Som i JAG vill inte gå och lägga mig, JAG vill inte äta grönsakerna och JAG vill inte åka och handla!

- Okej, C som i Cissi...

- Nej S, S som i Sissi, med S.

- F?

- S! Som i Satan!

- Z? Som i Zlatan?

- Nej S! Som i Satan, Skit och Snor!

- Du vill ha Zlatan hit där du bor? Jag är ledsen, vi tillhandahåller inte den tjänsten. Tack för att du ringde. Hej då!

Det går snabbt att vänja sig vid dagis. I dag när jag skulle hämta barnen så resulterade det i skrik och tårar. Men fröknarna sa att det kunde de minsann inte ta hänsyn till - hur mycket jag än grät och skrek så var jag ändå tvungen att ta med barnen hem igen.

I dag gick diskmaskinen sönder. Detta faktum har orsakat varierande nöjdhet bland medlemmarna i vårt hushåll.



Man kan också konstatera att mängden diskborstar som används korrelerar med mängden vatten som hamnar på golvet. Märkligt samband som inte uppmärksammats nog av forskarna.

Det känns som om jag har tillbringat hela helgen med att rensa ut leksaker. En hög med trasiga leksaker, en hög med leksaker som ingen leker med, en hög med små konstiga pluppar som någon gång suttit någonstans och en hög med leksaker där batterierna tagit slut (och där nya batterier skulle kosta mer än vad en ny leksak kostar). Samt en stor hög med leksaker från McDonalds Happy meal. För på bilresor är det så förbaskat bekvämt att stanna till och köpa en hyfsat billig låda med skräpmat och plast. För det första är ungarna  tysta i flera minuter, och för det andra känner man inget större behov att att tjata på dem att äta ("Kom igen nu ungar - ta lite mer mättat fett!"). Tvärtom ser man varje pommes frites som landar på golvet som en ren hälsoinvestering.

Men nu får det vara slut på det. För mammas hälsas skull. För jag är så innerligt trött på allt plastskräp. No more Happy Meal. Hädanefter får ungarna nöje sig med varsitt Sad meal - en torr jävla macka med smör. Och svettig ost. Om man har tur.

Fredagsmiddag. Kycklingpaj med koksmjölk, lime och paprika. Snabb titt i receptet. Förberedelsetid 20 minuter, ugn 40 minuter. Bra, klockan är 15. Gott om tid. Tar fram en paprika. Kollar barnen som leker snällt i vardagsrummet. Tar fram en kniv. Hör upprörda skrik från vardagsrummet. Tar loss Ellinors arm från Samuels mun och Samuels leksak från Ellinors hand och låtsas att jag inte ser den utvälta blomkrukan. Hackar paprikan. Avbryter bråk om liten hund. Sätter på plattan. Tar upp min tandborste från toaletten och slänger den i badkaret så att barnen inte når den. Lägger paprikan i stekpannan. Konstaterar att Ellinor kissat på golvet och nu dansar i det. Sätter henne i badkaret. Springer tillbaka till spisen. Halkar i kisset. Samuel skrattar vilt och applåderar. Fattar stekspaden med den kissfria handen och rör om i pannan. Springer tillbaka till badrummet. Tar toaletttandborsten från Ellinor. Springer tillbaka till köket. Inser att jag har kiss på fötterna och springer tillbaka till badrummet. Ellinor vattnar golvet med duschslangen. Tvättar av mina fötter i vattenpölen på golvet, sköljer av Ellinor och tar ut henne från badrummet. Ellinor galopperar genast tillbaka. Själv springer jag tillbaka till köket och konstaterar att paprikan bränt fast lite. Hör glada tjut från badrummet "mamma, titta! Tvätta håret vatten!" Tar upp Ellinors huvud från toalettstolen. Gråter lite, och passar på att skölja av Ellinor i tårarna eftersom allt annat vatten tycks vara fullt av bakterier. Ut i vardagsrummet där Samuel glatt visar att den sista toalettpappersrullen faktiskt räckte två varv runt vardagsrummet och till köket och tillbaka. Nu ser man nästan inte blomjorden på golvet! Jag rullar ändå upp pappret på rullen. När jag kommer till köket ser jag Ellinor i full färd med att torka upp kisset från golvet med hjälp av badhanduken. "Hjälpa mamma" konstaterar hon glatt.

Så himla sött. Och gulligt. Jättesöta och gulliga barn. Som jag älskar jättemycket. Ska tänka på det hela tiden medan jag äter bränd paprika och plockar jord ur rumpan som härstammar från det lätt begagnade toalettpappret. Speciellt mycket ska jag tänka på det medan jag inte borstar tänderna.

I dag fotades hela familjen av min absoluta favoritfotograf Juliana. Hon är fantastisk -  trots att man själv bara tycker att ungarna vilt skrikandes springer runt och demolerar omgivningen i 90 kilometer i timmen lyckas hon alltid få en massa underbara bilder där barnen ser både lugna, charmiga och lite lagom busiga ut.

Så jag förväntar mig att denna omgång bilder blir lika bra som sist hon fotade oss. Och om inte annat så lär det bli praktiskta bilder. Eftersom Ellinor hade munnen på vid gavel absolut hela tiden så kan vi ju skicka dem till hennes tandläkare. Så slipper han bli biten nästa gång han letar efter hål, och så kan Ellinor ägna den tiden åt att göra tandkrämsgirlanger och att riva ner lite undersökningsinstrument. It's a win-win situation!