Nästan som om jag inte hade ett spännande och aktivt liv

"Skynda dig" sa min man. "Nu är det ju sista chansen att blogga för i år".

Ha. Som om jag skulle blogga tio i tolv en nyårsafton. Det vore ju patetiskt.

Men om man har en riktig liten hjärna så kanske snoppen ser större ut?

I natt exploderade vår brevlåda. Jag har två teorier.

Antingen var det några typer som i så kallat ungdomligt oförstånd antog att en raket i brevlådan var en hyfsat billig variant av penisförlängning.

Eller så är E-Type sur för att jag avslöjade det där tricket.


För i så fall är han smartare än jag trodde

Juldagskväll. Lite vin, lite teve och så plötsligt dyker E-Type upp i rutan.

En liten fundering bara. Använder han sig också av mitt trick - ju större hår, desto mindre ser midjan ut?

Själv har jag i ett anfall av ojvadmycketskinkajagåtochhoppsanenchokladkartongockså-ångest fluffat håret hela dagen.

God Jul!

god jul
"Och tack för örhängena mamma. Men nästa gång kan du väl köpa sådana som faktiskt går att fästa i öronen, så jag slipper sitta så här med händerna hela tiden. Det börjar bli lite jobbigt, och dessutom når jag inte understa lagret i Alladinasken då."

Varför uppfinner de inte något viktigt istället? Såsom choklad man blir smal av och vågar som avrundar neråt?

Jag vill inte verka bakåtsträvande. Det finns gott om uppfinningar som inte bara är nödvändiga, utan som också räddar äktenskap. Såsom diskmaskinen, öronpropparna och två separata teveapparater i olika rum.

Men på listan över saker Fru Evulotion klarar sig utan hittar vi knäskydd för bebisar. Så kallade comfy crawlers som består av en vadderad kudde och lite remmar och som med ett enkelt handgrepp träs på ungens ben.

"Crawling is an important developmental stage in your baby's life - why not make it as painless and enjoyable as possible?  No more bruises, scrapes, grazes or carpet burn....No more clothes wearing at the knees! One Size Fits All."

Jättepraktiskt verkligen. Och säkert bekvämt. Vem vill inte ha saker fastspända på benen när man tränar på en ny färdighet? Ett par små frågor bara. Ska man trä på knäskydden direkt när bebisen vaknar och sedan ha dem på hela dagen ifall ifall hon eller han tänker börja krypa? Eller ska man rusa fram och skrika "halt!" varje gånge ungen tar sig upp i krypställning? Och finns det matchande tröjor till föräldrarna med lämpligt tryck i stil med "lite för mycket pengar, lite för liten hjärna"?

Och nu ett positivt inlägg. Delvis.

Saker jag gillar med treåringar: Man behöver inte längre hjälpa dem med allt. Man kan till exempel säga till dem att gå ut i badrummet och tvätta händerna ordentligt med tvål innan maten.


Saker jag inte gillar med treåringar: När man går in i badrummet en halvtimme senare så har någon byggt ett torn av schampoflaskor, piffat till spegeln med lite tandkräm och sorterat tvätten. I de två logiska högarna "vått" och "vått med tandkräm och schampo".


Enda nackdelen är att håret får en märklig doft av gamla makaroner

Dammsugning

Effektiv nattning. Först badar vi barnen, sedan torkar vi dem genom att ställa dem i det varma utblåset från dammsugaren. Då blir de både torra och får en fräck lugg. Och så blir ju golvet rent också.

Fast jag brukar inte referera till dem såsom "små grejer"

"Sådärja", sa nakenSamuel belåtet medan han klappade sig på bröstvårtorna med handflatorna. "Jag bankade fast de här små grejerna mamma ,så de inte ramlar ner i toaletten när jag kissar."

Okej, ska vi vara riktigt ärliga lilla gubben, så är det nog faktiskt mamma som har just det problemet när hon kissar naken.

Jag tror att det gick snett någonstans

I augusti började vi prata lite smått med Samuel om att på julafton kommer tomten, och då kanske man kan ge sin napp till honom.

Idag sa jag glatt till Samuel att snart är det julafton och då kommer tomten. "Nej, nej" skrek Samuel. "Tomten får inte ta min napp!" Och så sprang han och gömde både sig och napparna under täcket.

Jag misstänker att det inte blir några bilder på Samuel i tomtens knä i år. Möjligtvis en bild där Samuel knäar tomten.

Det blir en fin målning som pappa kan ha på jobbet och titta på när han känner sig trött och längtar hem.

Samuel och jag passar på att måla lite nu när Ellinor för ovanlighets skull sover. Samuel fyllde omedelbart ett A3-papper med enbart svart färg.

- Vad målar du för något? frågade jag.

- Jag målar himlen, sa Samuel olycksbådande. Jag behöver mer svart färg.

Ja, jag tycker inte heller att det här så kallade vintervädret är mycket att hurra för.

Nu ska jag bara lösa mysteriet med min försvunna ungdom

Jag har länge misstänkt att något är fel. Jag tvättar och tvättar och tvättar, och ändå är tvättkorgen alltid full. Nu har jag äntligen löst mysteriet. Tvättkorgen är helt enkelt för liten.

Tänk efter själv. Den inköptes när jag var en ung student som alltid gick klädd i silkiga urringade toppar och stringtrosor, och kanske en och annan strumpa. Och eftersom jag i princip bara tvättade mina kläder när någon hade kräkts på dem, så räckte det med att köra tre maskiner varannan vecka.

Nu har jag två barn, en man och är två storlekar större, samt klär mig efter principen "ju mer tyg desto mindre syns jag".
Dessutom kräks folk på mig oftare nu än förr.

Och förra gången vi bakade gick det också bra...

Och förra gången vi bakade gick det också bra...
Ölen i bakgrunden har dock ingenting med vare sig bakresultatet eller eftervården av mamma att göra.

Å andra sidan fanns ju inte Internet då

Fast jag minns inte alls att man brukade passa på att hälla ut smöret på bordet och krypa upp och sätta sig i det medan mamma bloggade.

It was so long ago but It's all coming back to me noooooooow....

En annan regel jag minns nu när jag försöker få loss mandelmusseljävlarna ur formarna är att alla som går sönder får man äta upp.

Och den här känslan av att man kommer spy vilken sekund som helst minns jag också.

Ännu en lyckad baksession med barnen

Efter att ha tittat på flickan som har en "hatt med ljus i och som bara spelar hela, hela tiden" bestämde vi oss för att baka mandelmusslor. Det har jag inte gjort på femton år, och då var min mor chef för bakningen.

Saker jag kommer ihåg med mandelmusslor:

* Degen är jättegod, trots att det är äcklig mandel i.

* De går lätt sönder

Saker jag inte kommer ihåg med mandelmusslor:

* Den gröna kryddan i degen. Ska den verkligen vara där? Hur kom den dit? Jag hoppas verkligen att det är persilja, för det känns som om det passar bättre ihop med grädde och sylt än vad basilika gör.


Och så är det hemskt opraktiskt med brandvarnare som flyger sin väg

I går bad jag Samuel att ta på sig sina kalsonger. Det blev lite fel, men när jag påpekade det så svarade Samuel bestämt "Jaha? Men man gör som man kan!"

Det tyckte jag var rätt smart.

I dag tittade Samuel på teve och såg ett par nykläckta fågelungar. "Aaaah" sa Samuel. "Snart kommer de pipa. De är nästan som brandvarnare. Fast bara nästan."

Ja, bara nästan. Den stora skillnaden är nog att det är hemskt svårt att skruva fast gråsparvar i taket.

Man kan inte få allt

I dag har vi haft en perfekt dag. Vi har städat och fixat och gått på promenad och lekt på lekplatsen, och båda barnen har ätit bra och slutligen badade de och lekte snällt med varandra undertiden. Och sedan ställde sig Samuel upp efter badet och kissade på Ellinor.

Jaha, okej då. Nästan perfekt.

Varde ljus

terapi
Jag har två slags störningar. Den ena gör att jag har väldigt svårt för att hålla kameran rakt, och den andra innebär att jag tycker att det är roligare att fixa till barnens kök än mitt eget. Kan bero på att det går snäppet snabbare och är snäppet billigare.

Nu har barnen fått spotlights i sitt kök. Klart ungarna behöver det. Annars kanske de av misstag häller timjan istället för dragon i bearnaisesåsen. Och så är det ju alltid bra med ordentlig belysning när man ska peta lillasyster i örat med soppsleven.

Nåja, nu hinner jag putsa lite på talet i alla fall

Jag sitter och tittar på Nobelmiddagen. Till min förvåning är jag inte med i år heller.

Och jag som redan skrivit ett tal och allt. Jag skulle uttrycka mig kort och kärnfullt och bara ta med det viktigaste.


"Tack, tack, tack. Så, så nu får nu sluta applådera. Okej då, applådera lite till. Oj, vilka härliga busvisslingar ni får till! Nä, nu får vi lugna ner oss lite. Och ni fyra muskulösa unga snygga killar får allt dämpa er lite eller gå härifrån. Det bästa är nog om ni går till min loge och väntar på mig där. Ta den gröna flaskan på sminkbordet och smörj in varandra med olja så kommer jag strax.

Sådärja. Över till det viktiga. Först vill jag nämna min mellanstadielärare Agneta. Här får du för att du kallade mig för problembarn (
fyll i med valfri gest). Jag vill även passa på att nämna Karl, Stefan och Lisa. Nu kan ni be hur mycket ni vill, men jag tänker inte vara med och bygga någon tråkig snöborg. What goes around comes around (måste ju infoga lite engelska med tanke på att nobelpriset är en världshändelse). Och så vill jag tacka min man för det där du gjorde häromnatten, du vet vad jag talar om (blinkar skälmskt). Jahapp. Ge mig mina pengar. Nu ska jag gå och köpa godis."

www.karininrederditthem.nu

Okej, min nya plan är att bli lika poulär som inredningssidan. Det verkar enkelt. Allt jag behöver göra är att börja sälja tesilar och kakeldekor.

Here we go:

Elegant rostfri tesil säljas. Knapt alls använd för att göra te med. Ganska mycket använd såsom låtsaskrokodil. När man trycker på hantaget gapar den skojigt och kan bita sig fast i både tröjor och byxor.

Trött på ditt vita och tråkiga kök? Vårt team kommer hem till dig och förändrar det för all framtid. Ditt kakel får spännande och dekorativa fläckar i alla möjliga färger och former. Ketchup och och olja ingår i priset, och beställer du nu får du oväntade golvfläckar på köpet.


Jag kunde varit populärare

Var just inne på http://www.inreda.com/. Enligt besöksräknaren var det även 1571 andra besökare där just då.

Tack och lov att jag inte har en sådan på min blogg. Så pinsamt det vore :Just nu är det en besökare på sidan. Hon slöläser litegrann samtidigt som hon dammsuger, byter blöja och matar katten. Hoppsan, nu var hon tvungen att sluta läsa eftersom Days of our lives just började.

Fast vågen är mer svårjusterad

Jag har gjort någon slags konstig inställning på teven så alla program visas i felaktigt format. Vilket rent konkret innebär att allt blir bredare.

Jag älskar det. Till och med Julia Roberts ser fet ut.  Och plötsligt smakar mina chips mycket bättre.

Nu ska jag bara komma på hur man felprogrammerar radion så alla människor låter tjockare.

Fast det där med fjärrkontrollen kan jag nog inte skylla på Tele2

Det är inte lätt att blogga nuförtiden. Mitt nya, moderna och långsamma mobila bredband gör att det tar sisådär fem minuter bara att logga in.

Fem minuter är ju evigheter. På den tiden hinner Ellinor dra ut alla böckerna ur bokyllan, rita med bläckpenna på tapeten, ta loss hjulen på alla Samuels bilar, sova middag, samt spola ner fjärrkontrollen i toaletten.

Och jag hinner glömma vad jag skulle skriva.

Nåja, vad är en bal på slottet...

När det är december och man vaknar av att sonen kräks så misstänker man genast vinterkräkssjukan. Och då börjar man planera och fundera. Ungefär på samma sätt som när man ska på bal - ska jag kanske sätta upp håret? Vad ska jag ha på mig? Hoppas verkligen att ingen kräks på mig.

Numera är man ju ganska erfaren. T ex vet jag att man inte ska ge Samuel blåbärssoppa och sedan placera honom i den vita soffan, och att det är bra om man kan få barnen att kräkas i ungefär samma riktning så att man inte behöver byta både gardiner och matta.

Och så ska man inte äta mat klockan fyra på morgonen för då blir det efterfest till klockan sju.


Är det okej om vi gör det på mitt sätt istället?

I går hjälpte Samuel mig att måla källarväggarna. Samuel pratade hela tiden.

-Vi målar tillsammans mamma. Det bli jättefint. Sedan lossnar färgen kanske. Då får du borra upp den. Många hål blir det. Sedan ramlar väggen. Då får vi köpa ny vägg i väggaffären.

Lilla älskling, du och jag har nog inte riktigt samma vision för källaren.

Jag måste kanske hitta en annan plats att surfa på

Gubben i det gula huset tittar konstigt på mig. Först trodde jag att han var misstänksam och orolig över vad jag var ute efter. Nu har jag ändrat mig. Han börjar säkert bli kär i mig.

Skulle du låna ut din bil till den här unge herren?

Skulle du låna ut din bil till den här unge herren?
Jag försöker förbereda mig mentalt på att mina barn en dag kommer göra sådana saker som att sova borta, vara ensamma hemma, samt låna min bil. Trots allt har jag bara sisådär femton år på mig. Förutom när det gäller det där med att vara ensamma hemma. Det kommer ta trettio år minst.

På Systembolaget har de stora skyltar uppsatta med bilder av ungdomar och exempel på kluriga saker de kan säga för att förmå sina föräldrar att köpa ut. Vad man ska ge för svar kan man läsa i Systembolagets broschyr.

På en av affischerna står det  något i stil med "men om du inte köper ut så kommer jag bara få tag på sprit på något annat sätt". Jag behöver ingen broschyr för att veta svaret på den frågan

- Nä, det kommer du inte. Har du sett gallret på ditt fönster och den här stora metallregeln till din dörr som jag just köpt?

RSS 2.0