Ett framtida geni
Eller ja, man kan äta dem men de smakar jättejättejätteäckligt.
Jag är så stolt. Och om hon fortsätter utvecklas i den här takten kommer hon nog lära sig att man inte kan äta sand lagom till hon tar studenten.
Jag älskar internet!
Världen vore tråkigare om alla människor stavade rätt.
Dagens felskrivning, förlåt, visdomsord
"För en mamma är hennes barn det vackraste som finns även om det är fullt."
Något att komma ihåg när ungarna är tonåringar antar jag.
Och på duktighetsskalan ligger jag två kilo plus!
Jag bantar inte. Vill man gå ner i vikt ska man inte banta, utan lägga om sin livsstil och tänka på vad man äter. Onyttigheter som chips och choklad kan man visst unna sig, men bara vid speciella tillfällen. Som när man har varit riktigt duktig och vill fira lite, eller när det är synd om en så man måste trösta sig lite.
Tyvärr är jag så förbannat duktig varje jäkla dag. Jag målar, kittar fönster, lagar mat med broccoli i och lurar barnen att äta det, samt flyttar massor av lera hit och dit i trädgården så att marken ska luta bort från huset. (All mark ska nämligen luta bort från huset, vilket är extra skoj när man bor vid botten av en lång brant backe. All mark ska luta bort från grannhusen också så snart antar jag att vi kan skippa staket och njuta av de där vallgravarna som uppstår mellan husen, och som barnen tids nog kan lära sig simma i.) Den enda gång jag inte är duktig är när jag slagit mig. Och då är det ju synd om mig.
Fast idag grävde jag jättemycket fast jag hade ont i ryggen, och ändå åt jag inga kakor till kaffet! Det var väldigt duktigt av mig!
Så duktigt att jag förtjänar lite chips, faktiskt.
Men jag tänker i alla fall på vad jag äter.
Tips från coachen
- Nej men Samuel, du kan ju inte koppla ihop de två sladdarna. De passar ju inte.
- Joho, om man inte tittar så noga.
Jag hopas verkligen att den principen fungerar på mina gamla kläder.
(Ps. Om ni inte hör av mig på ett tag har jag fastnat i en klänning i storlek 38. Ring i så fall efter hjälp. Gärna Edward Scissorhands. Om han är klar med att få ut Göran Persson från Anitra förstås.)
GE MIG NY DATOR NU
Fast då skulle jag först ta bilden.
Sedan läsa in bilden i datorn.
Men när jag kopplar min kamera till datorn så berättar datorn hjälpsamt och jävligt envist att den skulle kunna ta emot bilderna så mycket snabbare om jag bara kopplade sladden till en höghastighetsport istället. Och så erbjuder den sig att leta efter en sådan. Sedan letar den, och letar, innan den kommer på att det minsann inte finns någon sådan på datorn. Lite idiotiskt kan man tycka, som om jag skulle vakna vareviga dag och tänka "om jag hade massor av pengar skulle jag kunna köpa en bil. Vilken bra idé, jag går genast och letar efter pengarna. Nähä, jag hittade inga pengar idag heller. Så synd".
När datorn slutat leta måste jag vänta ett antal minuter medan den läser in bilderna. Under tiden bajsar någon. Eller kastar något. Eller hoppar på sin syster. Eller biter sin bror. Eller målar köket med oboypulver och vatten.
När jag kommer tillbaka till datorn en halv dag senare har den startat två bildredigeringsprogram som krockar med varandra. (Det ena programmet har jag avinstallerat, men det har väl datorn glömt. Svårt att hålla reda på sådana småsaker, program och höghastighetsportar och så. Finns ju mycket annat i livet att fundera på. Typsnitt, kakor, och andra datorgrejer.) Och batteriet i kameran har tagit slut.
Så jag laddar kameran. Det tar någon timme eller så. Under tiden bajsar någon.Eller kastar något. Eller hoppar på sin syster. Eller biter sin bror. Eller målar vardagsrummet med jord och vatten.
Därefter gör jag om hel inkopplings-leta efter höghastighetsport-svärahögtochkasta datorn i golvet- proceduren.
Sedan måste jag förminska bilden, för annars tar den en halvtimme att ladda upp. Så jag öppnar paint.
Det tar en halvtimme för paint att öppnas. Under tiden tar Ellinor av sig blöjan och kissar på golvet. För man kan ju inte bajsa hur många gånger som helst på en enda dag.
Tre år senare lyckas jag äntligen starta internet explorer, logga in på bloggen och börja skriva ett inlägg. MED STORA BOKSTÄVER FÖR DET ENDA SÄTTET JAG KAN SKRIVA STORA BOKSTÄVER PÅ ÄR GENOM ATT TRYCKA IN CAPS LOCK SÅ DET GÖR JAG I BÖRJAN AV VARJE MENING OCH SEDAN GLÖMMER JAG TRYCKA UR DEN FÖRBASKADE KNAPPEN OCH FINNS DET VERKLIGEN INGEN FUNKTION SOM FÖRVANDLAR AV MISSTAG SKRIVNA STORA BOKSTÄVER TILL SMÅ FÖR JAG BLIR GALEN!
Och när jag blir galen är det svårt att komma ihåg det där hysterisk roliga blogginlägget som jag tänkte skriva från första början.
Och det här handlar inte om petting
Den stora frågan är i och för sig inte om någon överhuvudtaget är intresserad av mitt sexliv. Nej, den stora frågan är "vem fan är intresserad av min fingernagel?". Antagligen ingen. Men följfrågan lyder "och vem ska kunna hindra mig från att lägga ut en totalt ointressant bild på min nagel?" Exakt samma ingen!
Jag gillar makt.
Sex? Nej tack!
Bloggaren - alias krönikören Karin Lindell, har denna veckan lyckats
överträffa sej själv med sin så urbota fåniga bloggkrönika..
Tror du att vi (jag) är intresserad av ditt sexliv??
Du är bara så löjlig!!!
sign. GF
Och jag tackar härmed GF för att hennes insändare kommer locka ett antal nya och sexintresserade läsare. Fast de lär väl bli besvikna när de inser att krönikan handlar om allt utom just sex. Att man aldrig kan man tillfredställa någon!
(Fast det vore trevligt om jag i alla fall försökte, hälsar min man....)
Lite tur hade Mandela i alla fall.
P1 sänder födelsedagsspecial om Nelson Mandela. Jag noterar att det gjorts många låtar om Mandela. Special A.K.A .sjunger Freeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee Neeeeeeeeeeeeeelson Mandeeeeeeeeeeeeeela. Simple Minds sjunger "ooooooooooooooooooooooh Mandela day".
Och jag kan inte låta bli att tänka att det var tur att Mandela tilldelades ett sådant bra namn. Tänk om han hetat Bongibongibongifluppflupp. Det hade ju varit jättesvårt att få in i en sådan låt.
Å andra sidan - vem sa att spindlar kunde tänka logiskt?
När jag har sovrumsfönstret öppet på kvällen så har jag det inte helt vidöppet, utan nöjer mig med en springa på en decimeter eller så. För på kvällarna kommer spindlarna fram ur sina bon, och jag vill ju inte att de ska krypa in genom mitt fönster. Och det är ju hemskt troligt att en fyra centimeter stor spindel kliver fram till mitt fönster och tänker"jaha, bara sex centimeter tillgodo. Nähä då får det vara, jag kilar över till grannen istället".
Från shabby prick till shabby chic på bara tre dagar
Och nu en kort beskrivning om hur du förvandlar ditt hem till ett av de mest trendriktiga på denna jord. Beskrivningen på färgburken var inte tillräckligt utförlig märkte jag.
1. Tvätta huset. Tag en hink, fyll den med ett medel som beskrivs som "frätande" och "irriterande". Doppa en borste med skaft i hinken. Tvätta huset nertill och tänk "det här går ju bra, se så fint smusten och mögelprickarna rinner av". Tvätta sedan huset upptill och njut av känslan som uppstår när den "frätande" och "irriterande" vätskan rinner längs med borstens skaft och ner i din armhåla. Tänk positiva saker, såsom "jaha, nu behöver jag visst inte raka högra armhålan på ett tag". Obs, sluta tvätta huset strax innan du känner dig tvungen att tänka "jaha, och där blev visst bikinilinjen fixad också".
2. Skrapa huset. Använd stege så att du når överallt. Konstatera att den där lutningen bort från huset som du var så noga med att få till när du flyttade runt några ton jord för ett par veckor sedan kanske är snäppet för väl tilltagen. Ställ upp stegen igen, fast stoppa in några extra plankor under de yttre benparen. Glöm inte tänka positiva tankar i stil med "smärta visar att man lever" och "en svullen fot ger större yta att stå på och därmed bättre balans".
3. Olja ändträet. Ropa på hjälp eftersom du inser att du balanserar högst upp på en stege med en burk fylld med olja, och en tvååring stax bakom dig. Ryt sedan "nej jag menade inte att du skulle klättra upp också" när din fyraåring kommer till undsättning.
4. Kasta burken med olja på din man när han efter tio minuter strosar ut genom ytterdörren med en kaffekopp i handen och säger "ville du något?"
5. Ät choklad. Du har banne mig förtjänat det.
Min mans semester - en vecka avklarad
Apropå kelsugen...
Känns som om fler och fler installerar larm i sina hus. Då uppstår förstås två viktiga frågor.
1. Vad kostar det?
2. Har vaktbolaget snygga vältränade vakter som man kan få hem till sig mitt i natten genom att "råka" öppna ett fönster?
Som den goda fru man är...
-Ånej mamma, utbrast Samuel häromdagen. Den här myggan är så kelsugen, jag måste klappa den! Den är jättejättekelsugen mamma. Jag måste nog hämta en tidning och klappa den ordentligt!
Jag funderar på att gå och se om min man är kelsugen. Bäst jag tar med telefonkatalogen, ifall det visar sig att han är jättejättejättekelsugen.
Äntligen!
Jag kan till exempel berätta om min klämda fingernagel som hänger på en skör tråd och har en ny färg varje dag. Och hur konstigt det känns när man efter att ha grävt i trädgården får jord under naglarna - och på en nagel är jorden liksom ända ner till botten av nageln. Och det kanske inte är så nyttigt, för jord är smutsigt eftersom jord faktiskt består av maskbajs, om jag minns rätt. Och vem vill ha maskbajs i ett sår liksom? Så för att förhindra det har jag satt lite hudtejp runt fingret, och dessutom tänkte jag att det som bonus skulle se till att nageln inte oväntat lossnar och ramlar ner i någons mat eller kanske i barnens munnar eller något annat vidrigt. Eller så kanske den lossnar när jag borstar håret och så går jag runt med en grönlila nagel i håret hela dagen och det förbättrar knappast mitt utseende. Och det var ju bra tänkt. Bortsett från det faktum att jag nu inte kan få loss tejpen. Den sitter hårdare fast än vad nageln gör, så jag kan ju inte dra loss den. Så nu går jag runt med en vidrig nagel med en smutsig äcklig tejpbit på. Så vad är bäst, att dra loss hela skiten och gå runt delvis hudlös, eller att sätta mer tejp ovanpå?
Lite jord under nageln...
Det ska jag fråga min man. Jag ska visa honom nageln också, ja han kan faktiskt få följa den dagliga förändringen nu när han äntligen är hemma fyra långa härliga veckor!
Och sedan, om jag får tid över, ska jag fråga honom vad det är för konstig kalender i köket, och varför det står ÄNTLIGEN!!! med stora röda bokstäver i rutan för den 4:e augusti.
