Jag är inte bra på sådant här

En stackars koltrast hade lyckats trassla in sig i sytråd och fastnat hängandes uppochner ivårt äppelträd. Jag fick klippa ner den med barnens frisörsax, vilket var det enda redskap vi hittade tillräckligt snabbt. Nu ligger den lilla livrädda fågel under vår buske, vettskrämd och antagligen med brutet ben.

Vi försökte få tag på någon fågelexpert, men fick rådet att slå ihjäl den och förkorta lidandet. Jag är för vekhjärtat för sådant. Och att jaga ett stackars skrämt djur med en tegelsten eller en spade går dåligt ihop med min syn på världen. Visst äter jag kött, men hade jag varit tvungen att döda min mat själv hade jag bara ätit broccoli och andra lika långsamma varelser.

Extra hemskt tycker jag det är att den "lilla" skadan som ett brutet ben ändå är måste innebära döden för många varelser. När min klasskompis Linda bröt armen i lågstadiet så var det ingen som föreslog att vi skulle förkorta hennes lidande med hjälp av en tegelsten. Hade vi varit tvungna att ta till de metoderna varje gång någon bröt någonting hade jag haft en väldigt liten klass när vi väl nådde högstadiet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0