Men de är bedårande när de sover, jag lovar.
Min man och jag är verkligen det perfekta värdparet. Speciellt i kombination med en unge i trotsålder, och en i mosåldern. Ungefär så här lät det under kvällens middag med svärfar och hans sambo:
"Kom in, kom in, jag har inte tid att hälsa för jag är varken klar med middag eller städning. Men slå er ner och lår er underhållas av Samuels "skrika och slänga sig på golvet"-föreställning. Hoppas att ni uppskattar den, han har övat länge. Skulle ni tröttna så går det bra att i stället betrakta Ellinor som gärna ställer upp och slickar på era bestick. Fast bara på gafflarna, knivslickandet står Samuel för eftersom det är viktigt med rättvisa. Skedarna är det dock katten som slickar på, fast oftast inte förrän efter det att ni ätit.
Sådärja, hoppas att det ska smaka. Ta gärna lite mer potatis svärfar. Är du kissnödig Samuel? Och lite mer kött kanske svärfar? Säkert att du inte måste kissa Samuel? Kan du skicka salladen, kära make? Samuel du ser verkligen jättekissnödig ut. Eller måste du kanske bajsa?
Oj då, klyftpotatisen blev lite hård. Men om ni hellre föredrar handmosat potatismos så kan ni ge dem till Ellinor. Just nu är hon i och för sig upptagen med att mosa Samuels portion, men hon tar sig säkert gärna an er sedan.
Du får ursäkta men jag hör inte vad du säger. Du kanske kan upprepa det om sisådär ett år eller två när Samuel slutat skrika?
Jaha, och så var det dags för efterätt. Vill ni ha en liten whiskey till den, eller kanske ett par öronproppar?"
