Karin Lindell

Trogna läsare med gott minne kommer ihåg att jag för några dagar sedan yrade om mögel i yoghurten och kryp i mjölet. Nu har det hänt igen. För tredje gången på ca 10 dagar har jag hittat en defekt matvara. Den här gången var det ett nyinköpt paket med smörgåsrån som innehöll ett kex som var lite för färgglatt för min smak.

Det är förstås väldigt ekonomiskt. Om jag reklamerar det här får jag antagligen den standardiserade mutan i form av varucheckar till ett värde av 100 kronor. Sedan kan jag lägga ihop alla checkarna och köpa mjöl, yoghurt och smörgåsrån som räcker ända till nästa sommar. Speciellt med tanke på att ingen i familjen kommer att våga äta av de produkterna igen.

Å andra sidan vågar jag nog inte ens reklamera det här. Tänk om leverantörerna har en lista med namn som de stämmer av med varandra med jämna mellanrum. "Jaha, du har också Karin Lindell på din lista? Hur många produkter har hon reklamerat hos er? Jaha ja, lite misstänkt tycker jag. Antagligen en tvåbarnsmorsa med taskig ekonomi som försöker lura oss på pengar. Ska vi åka dit och ge henne stryk eller ska vi skicka lite tomflaskor som hon kan panta och få ihop lite pengar till smör och ost? För lägger hon det på smörgåsrånen så syns ju knappt mögelfläckarna alls!"

För det hela känns lite osannolikt. Antingen har kvalitén på maten sjunkit på senaste tiden eller så har jag en enorm otur. Eller så är det en kupp av min lokala mataffär. "Skynda er, där kommer Karin. Äntligen kan vi bli av med lite skit - tänk på att hon lider av sömnbrist och inte ens skulle kunna se skillnad på en rå kyckling och sin nakna man! Ställ fram den där gamla mjölken, de ludna fiskpinnarna och brödet som leverantören tappade på marken, trampade på och körde över. Kan någon vira lite plastfolie runt silverfiskarna och skriva Jättebilliga räkor på förpackningen? Och  hämta de där ruttna morötterna som vi slängde ut igår!"