Nästan som alla andra
Lördagsförmiddag, hyfsat väder och utanför fönstret går barnfamiljerna förbi. Alla tycks ha barn i samma ålder som våra. De minsta sitter i sina vagnar och skrattar glatt medan storebröder/systrar springer ikapp med sina fäder. Mammorna har rosiga kinder och det välklippta håret blåser runt ansiktet på ett reklammässigt sätt. De riktigt seriösa kärnfamiljpromenerarna har även en hund som på ett lagom busigt men ändå väluppfostrat sätt skuttar runt dem.
Här inne sitter vi. Jag är relativt nyvaken eftersom jag var uppe till tre med Ellinor, och min man ligger och sover eftersom han var uppe med henne därefter. Jag har lösa planer på att tvätta håret eftersom jag inte gjort det sedan i fredags, men tyvärr är jag upptagen med ständiga kapplöpningar med barnen till den stängda sovrumsdörren bakom vilken deras far försöker sova sig snygg, glad och arbetsvillig (eller ja, han hoppas väl mest på glad medan jag håller tummarna för snygg och arbetsvillig. Trots allt har vi en container som väntar på att fyllas med skräp, och det blir ju liksom roligare för mig om den som gör det är snygg att titta på undertiden). På vår uteplats håller grannkatten på att äta upp vår katt, kanske på ett lagom busigt och väluppfostrat sätt men det är svårt att se medan katthåret virvlar runt dem.
Men vänta bara. Nästa höst har Ellinor nog lärt sig att sova. Då ska vi gå upp klockan sju allihop, och gå på långa promenader i villakvarteret. Alla kommer vi vara glad och lyckliga, vi ska ha rosiga kinder allihop och kanske kan vi ta med det som är kvar av vår katt. Och med lite tur har jag även hunnit tvätta håret tills dess.
Här inne sitter vi. Jag är relativt nyvaken eftersom jag var uppe till tre med Ellinor, och min man ligger och sover eftersom han var uppe med henne därefter. Jag har lösa planer på att tvätta håret eftersom jag inte gjort det sedan i fredags, men tyvärr är jag upptagen med ständiga kapplöpningar med barnen till den stängda sovrumsdörren bakom vilken deras far försöker sova sig snygg, glad och arbetsvillig (eller ja, han hoppas väl mest på glad medan jag håller tummarna för snygg och arbetsvillig. Trots allt har vi en container som väntar på att fyllas med skräp, och det blir ju liksom roligare för mig om den som gör det är snygg att titta på undertiden). På vår uteplats håller grannkatten på att äta upp vår katt, kanske på ett lagom busigt och väluppfostrat sätt men det är svårt att se medan katthåret virvlar runt dem.
Men vänta bara. Nästa höst har Ellinor nog lärt sig att sova. Då ska vi gå upp klockan sju allihop, och gå på långa promenader i villakvarteret. Alla kommer vi vara glad och lyckliga, vi ska ha rosiga kinder allihop och kanske kan vi ta med det som är kvar av vår katt. Och med lite tur har jag även hunnit tvätta håret tills dess.
Kommentarer
Trackback
