Nu ska jag bara hitta matchande mössa och strumpor också.
Varje år är det likadant. Plötsligt blir det kallt, och jag rotar desperat i vantlådan och hittar en jättestor vante med fyra fingrar. Det femte fingret har antagligen liftat med resten av vår vantsamling till vantNarnia där de tillbringar vintern med att rida på lejon och leka riddare.
Vilket är min mans fel. Redan vår första vinter tillsammans gav jag honom ett par vantar. Och så köpte jag likadana till mig själv, vilket förstås var ett misstag. För när min man tappade en högervante tog han glatt en av mina istället. Att den var hälften så stor spelade tydligen ingen roll. Sedan tappade han min högervante istället, och resten av vintern gick han iklädd två vänstervantar i olika storlek. Själv köpte jag ett par nya, lila vantar som försvann nästa höst, ungefär en vecka efter det att min man rotat i vantlådan och sagt "här finns ju bara två stycken vänstervantar. Vad konstigt, det kan man ju inte ha."
Men i år har jag varit riktigt fiffig. Häromdagen köpte jag mig ett helt par nya vantar. Med glitter på. Jag vågar nästan slå vad om att ingen kommer låna dem.
Vilket är min mans fel. Redan vår första vinter tillsammans gav jag honom ett par vantar. Och så köpte jag likadana till mig själv, vilket förstås var ett misstag. För när min man tappade en högervante tog han glatt en av mina istället. Att den var hälften så stor spelade tydligen ingen roll. Sedan tappade han min högervante istället, och resten av vintern gick han iklädd två vänstervantar i olika storlek. Själv köpte jag ett par nya, lila vantar som försvann nästa höst, ungefär en vecka efter det att min man rotat i vantlådan och sagt "här finns ju bara två stycken vänstervantar. Vad konstigt, det kan man ju inte ha."
Men i år har jag varit riktigt fiffig. Häromdagen köpte jag mig ett helt par nya vantar. Med glitter på. Jag vågar nästan slå vad om att ingen kommer låna dem.
Kommentarer
Trackback
