Karin Lindell

Jag har blivit tillsagd att jag inte får säga dagis, eller dagisfröken, ty detta är nedvärderande. Tydligen kommer ordet dagis från begreppet daghem, som enligt säkra källor var en "förvaringsplats för barnen medan föräldrarna arbetade".

Ja daghem är ju helt klart ett skällsord. Att antyda att det är som ett hem på dagtid - fy skäms! För själva grundbetydelsen av ordet "hem" är ju "förvaringsplats där man kan lägga barn" med tillägget "ett vakuumliknande ställe som ungarna passerar på vägen till förskolan där de lägger grunden till det livslånga lärandet."

I en intervju med en före detta dagisfröken, numera förskollärare, kan vi därmed höra uttalande såsom: "Ja, förr så förvarade vi ju bara barnen här medan föräldrarna jobbade. Men sedan kom ju läroplanen, så jag läste den och då gick det upp ett ljus för mig. Då började jag leka pedagogiska lekar med barnen, istället för att stoppa in dem i byrålådor och tejpa igen locket."

Nej jag hånar inte förskolan. Jag beundrar förskollärare och tycker de gör ett jätteviktigt jobb. Det tycker även alla jag känner. Så det faktum att jag kallar dem dagisfröknar antyder inte att de bara förvarar mina barn åt mig. Precis som det faktum att jag ibland kallar en hund för vovve inte förringar det faktum att hundrackarn kanske är Best in show. Dagis är ett barnvänligt ord, därför använder jag, mina barn och till och med mina barns dagisfröknar det. Ibland kallar jag dessutom frisören för "frissan" och läkaren för "farbror/tant doktorn". Själv har jag läst på lärarhögskola och universitet i sex år (och nä, det var inte för att jag fick gå om alla kurserna hela tiden) och kallas oftast för "fröken" när jag jobbar. Vilket förhoppningsvis inte gör mig till ungmö.  

Ja, förskolan är annorlunda nu än förr, precis som resten av samhället. Till exempel har jag hört att mammor förr hade en annorlunda syn på hur man uppfostrade barn. Så då kanske jag bör kräva att mina barn kallar mig för något annat än just "mamma" eftersom det ordet antyder att man bör låta spädbarn vädra lungorna genom att skrika lite?

Om de som jobbar inom barnomsorgen får mer respekt om min tvååriga dotter refererar till dem såsom "förskolläraren" istället för "dagisfröken", fungerar det inom andra områden med? Om man kallar föräldraledighet för "chefsposition inom närings- och avfallshanteringen med spetskompetens inom kub-byggnadsraseringen", vill alla pappor vara föräldralediga då?

Jag vet inte hur man höjer statusen på ett yrke, men högre lön har nog större betydelse än en ny titel. När man kom fram till att städare var en trist benämning på ett yrke och bytte namn, så resulterade det knappast i att tusentals ungdomar stormade städföretagen och skrek "jag vill vårda lokaler! Ge mig en orenlighetsackumulator (dammsugare) omedelbums!" Det hela är som att tro att jämställdheten påskyndas av att vi kallar alla kvinnor för Göran. Dessutom - om man nu vill höja statusen på ett yrke så är ordet "skola" inte det bästa man kan välja. Prova med "näringsliv", "datoriserad" eller "läkare" istället.