En sann historia
Efter att äntligen ha lyckats fösa in resten av familjen i diverse sovrum tänkte jag ta mig en välförtjänt paus framför teven. Fast först skulle jag bara, så tyst som möjligt, plocka undan ett par leksaker så jag kunde sitta i soffan utan att få ett brandbilsformat avtryck i rumpan.
Så jag tar upp bilen och lägger den i leksakslådan. Den stöter till leksaksratten som börjar brumma och tuta hysteriskt. I panik rycker jag undan ratten men då hörs en röst som lyckligt hojtar "you've got mail, you've got mail!" Jag rotar förtvivlat i lådan för att få tag på leksakstelefonen och när jag väl hittar den trycker jag hej vilt på knapparna för att få tyst på den. Naturligtvis var det fel telefon. Så istället för att bli tyst låter den nya telefonen blipp, blipp, blipp, blipp, blipp innan den börjar tuta upptaget i en imitation av att ringa till försäkringskassan. Jag rotar vidare i lådan och fastnar i ett snöre till Ellinors draghund, som genast sjunger en barnvisa med egenkomponerad text (vov vov vov vov vov vovvov vovvov vovvov vovvov) och tonartshöjning i slutet. För att komma åt en kudde att kväva skithunden med flyttar jag på Samuel leksakslaptop som genast vrålar "tack för att du loggar in!" och därefter avslutar jag det hela med att trampa på fjärrkontrollen till Samuels radiostyrda bil så den kör tvärsöver golvet och rakt in i väggen med ett brak. "Laptopen stänger av!" ylar datorn besviket medan hundjäveln drar sitt sista andetag och leksaksratten deprimerat nynnar på "london bridge is falling down".
Och när Ellinor fyller år nästa vecka önskar hon sig snälla kramdjur. Sådana som varken låter eller lämnar avtryck i rumpan om man skulle råka sätta sig på dem.
Så jag tar upp bilen och lägger den i leksakslådan. Den stöter till leksaksratten som börjar brumma och tuta hysteriskt. I panik rycker jag undan ratten men då hörs en röst som lyckligt hojtar "you've got mail, you've got mail!" Jag rotar förtvivlat i lådan för att få tag på leksakstelefonen och när jag väl hittar den trycker jag hej vilt på knapparna för att få tyst på den. Naturligtvis var det fel telefon. Så istället för att bli tyst låter den nya telefonen blipp, blipp, blipp, blipp, blipp innan den börjar tuta upptaget i en imitation av att ringa till försäkringskassan. Jag rotar vidare i lådan och fastnar i ett snöre till Ellinors draghund, som genast sjunger en barnvisa med egenkomponerad text (vov vov vov vov vov vovvov vovvov vovvov vovvov) och tonartshöjning i slutet. För att komma åt en kudde att kväva skithunden med flyttar jag på Samuel leksakslaptop som genast vrålar "tack för att du loggar in!" och därefter avslutar jag det hela med att trampa på fjärrkontrollen till Samuels radiostyrda bil så den kör tvärsöver golvet och rakt in i väggen med ett brak. "Laptopen stänger av!" ylar datorn besviket medan hundjäveln drar sitt sista andetag och leksaksratten deprimerat nynnar på "london bridge is falling down".
Och när Ellinor fyller år nästa vecka önskar hon sig snälla kramdjur. Sådana som varken låter eller lämnar avtryck i rumpan om man skulle råka sätta sig på dem.
Kommentarer
Trackback
