Karin Lindell

Jag gör tappra försök att begripa mig på sporthysterin (okej då, inte jättetappra försök. Men jag har slutat blunda,  hålla för öronen och vissla varje gång jag passerar teven). Allra svårast att förstå är radiosporten. Har inte den spelat ut sin roll litegrann? Om det är poänglöst att glo på någon som gör någonting, så är det minuspoäng på att lyssna på någon som glor på någon som gör någonting (och tänk då på mig som är tvungen att titta på någon (min man) som lyssnar på någon som tittar på någon som gör någonting).

Okej innan alla hade teve, och radion var enda sättet att få reda på saker och ting, och okej att sport av någon anledning är löjligt populärt - men heminredning är också populärt. Och hur många radioprogram finns det där man har möjlighet att lyssna på någon som tittar på någon som tapetserar?

"Nu doppar han alltså rollern i limmet, hur ska det här gå? Vi hade ju en incident förra veckan då Kalle fick lim både på händerna och på golvet, och det är ju möjligt att detta fortfarande påverkar honom. Han har ju dessutom varit lite förkyld, och sa till mig här innan programmet att han inte var riktigt i form. Sedan är ju inte vävlim Kalles favorit heller, han arbetar bättre med vanligt tapetklister. Nu pressar han rollern mot väggen och drar den liksom upp och ner, upp och ner. Kalle fortsätter att dra rollern upp och ner - ånej, ånej! Vad är det som händer? Vad gör Kalle? En oväntad dragning åt höger har lett till att flera limdroppar landat på golvet! Kalle finner sig dock snabbt och torkar upp limmet med en trasa. Och nu är det dags att sätta upp tapeterna! Det är ett vackert mönster, ett av Kalles favoriter, så kallad medaljongtapet, men oj vilken mönsterpassning! Bla, bla, bla..."

Och det här analyserandet efter genomförd prestation. Alla ska svara på intelligenta frågor, såsom "varför vann du inte?"

- Jo, du vet, den här tävlingen går liksom på tid. Och det var två killar som sprang snabbare än mig. Alltså vann inte jag. Vill du att jag ska förklara det en gång till?

Min man påstår att jag inte gillar sport eftersom jag är avundsjuk. Ty jag var rätt bra på idrott när jag var yngre. Jag kunde hoppa långt, hoppa högt, springa fort och sparka på både bollar och domare. Det senare var dock inte med vilje, utan berodde snarare på min fumlighet. Vilket tydligen inte passar in i idrottsvärlden eftersom man sällan ser folk trassla in sig i målsnöret eller snubbla över domaren.

Och eftersom min klantighet och förvirring knappast blivit mindre med åren utan snarare ökat i takt med att jag fött barn och ammat och skaffat hus och ansvar, så kan jag kan föreställa mig intervjuerna efter varje slutförd tävling.

-Jaha, Karin och var vad det egentligen som gick fel i tresteget?

-Äsch det var så tramsigt. Jag började räkna och sedan kom jag att tänka på att jag glömt hänga upp tvätten, och sedan tappade jag helt bort mig. Var jag på andra steget? Eller tredje? Eller hade jag tagit för många nu igen?

- Och vad var det nu som hände vid tredje häcken?

- Ja, det är ju så jobbigt med alla nya direktiv och regler. Mitt i loppet så började jag fundera på om jag gett ungarna AD-dropparna. Och om man egentligen ska ge de där dropparna på somrarna eller inte.

- Vad har du att säga om dagens prestation då Karin?
- Ja, det var helt enkelt inte min dag. Några gamla skador från min tid som föräldraledig gjorde sig påmind. Jag försökte helt enkelt göra för många saker samtidigt. Jag vrickade ju foten redan i omklädningsrummet när jag försökte äta en macka och knyta skorna samtidigt. Och sedan blev det bara värre. I 200 meters loppet upptäckte jag att en av ryskorna var lite snorig så jag försökte torka hennes näsa samtidigt som vi närmade oss kurvan. Och så gick det som det gick.

Sedan är det ju faktiskt inte så lätt att hoppa över de där förbaskade häckarna med en kaffekopp i handen. Nähä, nu ska jag hem och natta barnen. Vi ses nog inte på ett tag för tydligen blev jag avstängd när en mottävlerska snubblade på mina tuttar.

Och sedan lär väl mina föräldrar få komma till tals också. Min far kommer sucka och säga något i stil med "ja, vi var inte ett dugg förvånade när hon stötte iväg kulan åt fel håll så den landade i huvudet på domaren. Det påminde mycket om julfesten 1988 då hon var den enda personen i ringdansen som svängde av åt vänster efter granen..."