GE MIG NY DATOR NU
Det är inte det att jag inte har något att skriva. Jag har jättemycket information att delge min omvärld. I mitt huvud bloggar jag hela tiden, och jag är hysteriskt rolig! Som idag t ex. Jag kom på ett fantastiskt roligt blogginlägg till en bild.
Fast då skulle jag först ta bilden.
Sedan läsa in bilden i datorn.
Men när jag kopplar min kamera till datorn så berättar datorn hjälpsamt och jävligt envist att den skulle kunna ta emot bilderna så mycket snabbare om jag bara kopplade sladden till en höghastighetsport istället. Och så erbjuder den sig att leta efter en sådan. Sedan letar den, och letar, innan den kommer på att det minsann inte finns någon sådan på datorn. Lite idiotiskt kan man tycka, som om jag skulle vakna vareviga dag och tänka "om jag hade massor av pengar skulle jag kunna köpa en bil. Vilken bra idé, jag går genast och letar efter pengarna. Nähä, jag hittade inga pengar idag heller. Så synd".
När datorn slutat leta måste jag vänta ett antal minuter medan den läser in bilderna. Under tiden bajsar någon. Eller kastar något. Eller hoppar på sin syster. Eller biter sin bror. Eller målar köket med oboypulver och vatten.
När jag kommer tillbaka till datorn en halv dag senare har den startat två bildredigeringsprogram som krockar med varandra. (Det ena programmet har jag avinstallerat, men det har väl datorn glömt. Svårt att hålla reda på sådana småsaker, program och höghastighetsportar och så. Finns ju mycket annat i livet att fundera på. Typsnitt, kakor, och andra datorgrejer.) Och batteriet i kameran har tagit slut.
Så jag laddar kameran. Det tar någon timme eller så. Under tiden bajsar någon.Eller kastar något. Eller hoppar på sin syster. Eller biter sin bror. Eller målar vardagsrummet med jord och vatten.
Därefter gör jag om hel inkopplings-leta efter höghastighetsport-svärahögtochkasta datorn i golvet- proceduren.
Sedan måste jag förminska bilden, för annars tar den en halvtimme att ladda upp. Så jag öppnar paint.
Det tar en halvtimme för paint att öppnas. Under tiden tar Ellinor av sig blöjan och kissar på golvet. För man kan ju inte bajsa hur många gånger som helst på en enda dag.
Tre år senare lyckas jag äntligen starta internet explorer, logga in på bloggen och börja skriva ett inlägg. MED STORA BOKSTÄVER FÖR DET ENDA SÄTTET JAG KAN SKRIVA STORA BOKSTÄVER PÅ ÄR GENOM ATT TRYCKA IN CAPS LOCK SÅ DET GÖR JAG I BÖRJAN AV VARJE MENING OCH SEDAN GLÖMMER JAG TRYCKA UR DEN FÖRBASKADE KNAPPEN OCH FINNS DET VERKLIGEN INGEN FUNKTION SOM FÖRVANDLAR AV MISSTAG SKRIVNA STORA BOKSTÄVER TILL SMÅ FÖR JAG BLIR GALEN!
Och när jag blir galen är det svårt att komma ihåg det där hysterisk roliga blogginlägget som jag tänkte skriva från första början.
Fast då skulle jag först ta bilden.
Sedan läsa in bilden i datorn.
Men när jag kopplar min kamera till datorn så berättar datorn hjälpsamt och jävligt envist att den skulle kunna ta emot bilderna så mycket snabbare om jag bara kopplade sladden till en höghastighetsport istället. Och så erbjuder den sig att leta efter en sådan. Sedan letar den, och letar, innan den kommer på att det minsann inte finns någon sådan på datorn. Lite idiotiskt kan man tycka, som om jag skulle vakna vareviga dag och tänka "om jag hade massor av pengar skulle jag kunna köpa en bil. Vilken bra idé, jag går genast och letar efter pengarna. Nähä, jag hittade inga pengar idag heller. Så synd".
När datorn slutat leta måste jag vänta ett antal minuter medan den läser in bilderna. Under tiden bajsar någon. Eller kastar något. Eller hoppar på sin syster. Eller biter sin bror. Eller målar köket med oboypulver och vatten.
När jag kommer tillbaka till datorn en halv dag senare har den startat två bildredigeringsprogram som krockar med varandra. (Det ena programmet har jag avinstallerat, men det har väl datorn glömt. Svårt att hålla reda på sådana småsaker, program och höghastighetsportar och så. Finns ju mycket annat i livet att fundera på. Typsnitt, kakor, och andra datorgrejer.) Och batteriet i kameran har tagit slut.
Så jag laddar kameran. Det tar någon timme eller så. Under tiden bajsar någon.Eller kastar något. Eller hoppar på sin syster. Eller biter sin bror. Eller målar vardagsrummet med jord och vatten.
Därefter gör jag om hel inkopplings-leta efter höghastighetsport-svärahögtochkasta datorn i golvet- proceduren.
Sedan måste jag förminska bilden, för annars tar den en halvtimme att ladda upp. Så jag öppnar paint.
Det tar en halvtimme för paint att öppnas. Under tiden tar Ellinor av sig blöjan och kissar på golvet. För man kan ju inte bajsa hur många gånger som helst på en enda dag.
Tre år senare lyckas jag äntligen starta internet explorer, logga in på bloggen och börja skriva ett inlägg. MED STORA BOKSTÄVER FÖR DET ENDA SÄTTET JAG KAN SKRIVA STORA BOKSTÄVER PÅ ÄR GENOM ATT TRYCKA IN CAPS LOCK SÅ DET GÖR JAG I BÖRJAN AV VARJE MENING OCH SEDAN GLÖMMER JAG TRYCKA UR DEN FÖRBASKADE KNAPPEN OCH FINNS DET VERKLIGEN INGEN FUNKTION SOM FÖRVANDLAR AV MISSTAG SKRIVNA STORA BOKSTÄVER TILL SMÅ FÖR JAG BLIR GALEN!
Och när jag blir galen är det svårt att komma ihåg det där hysterisk roliga blogginlägget som jag tänkte skriva från första början.
Kommentarer
Postat av: Thomas
Ja skärpning innan du blir lika tråkig som oss andra ;)
Postat av: K
Haha!Känner igen det där! Fast för mig är det oftare att jag helt enkelt inte är hemma. Kommer på massa roliga blogginlägg på dagtid men då jag kommer hem på kvällen är jag antingen alldeles för trött eller så har det roliga, perfekt formulerade, inlägget blandats ihop i hjärnan till typ gröt utan salt...och vem gillar det?
Trackback
