Karin Lindell

När jag lämnar barnen på dagis så är det redan en massa barn där. De springer runt fullt påklädda, och har säkert både borstat tänderna och bäddat sina små sängar.

Själv är jag glad om minst ett av mina barn fortfarande har strumporna på sig. Helst på fötterna.

Jag vet inte hur andra föräldrar gör. Så här ser en vanlig tisdagmorgon ut här hemma:

Gå upp. Klä på Ellinor som redan ätit frukost med sin pappa. Väcka Samuel.

Väcka Samuel igen. Hindra Ellinor från att bada en liten gubbe i mitt juiceglas. Väcka Samuel lite till. Ge Ellinor ett eget glas  med juice. Bära sovande Samuel till bordet. Väcka honom.

Torka upp Ellinors jucie och byta hennes tröja. Äta en tugga på min macka. Torka upp Samuels juice eftersom han somnade i glaset. Ta på Ellinors strumpor.

Ge Samuel ny juice. Leta efter Ellinors strumpor. Ta på dem igen. Fundera lite på vart min macka tog vägen.

"Dischmedel smakar ÄCKLIGT mamma!" hojtar Ellinor förvånat bortifrån diskbänken.

Skölja Ellinors mun. Tänka positiva tankar om att man nu  antagligen inte behöver borsta de tänderna i alla fall.

Duscha Samuel som tagit en liten tupplur i yoghurten. Klä på honom. Leta reda på Ellinors tröja, Ellinors byxor och Ellinors strumpor. Klä på henne igen.

Ta på ytterkläder. Jubla tyst över att vi äntligen är klara.

Ellinor jublar också.
 
"Jag har bajsat mamma! Stooooooooor bajs!".

Jag slutar jubla.

Duscha Ellinor. Klä på henne igen. Sätt på Samuel skorna som av någon märklig anledning trillat av och plötsligt inte passar längre.

"Oj" säger Ellinor med armarna i toaletten. "Jag är blöt mamma!"

Man brukar säga att man ska gå upp tidigare om det är svårt att hinna i tid på morgnarna. Jag ser inte poängen med det. Om Ellinor skulle gå upp en timme tidigare så skulle hon antagligen hinna möblera om vardagsrummet, måla om katten samt tillverka en en hel uppsättning kasperdockor av sitt eget snor.